Ikväll håller den 4e fredagsfinalen på och vi minns Johan för ett år sedan
Johan Palm med i Klick! - Jubileumsspecial
Johans Blogg 29 oktober 2009, kl 23:20
Visst ser jag ut som en poet?
Det här är andra gången som jag låter en Jakob Hellman-textrad vara rubrik till ett blogginlägg. Hm.
Jag köpte häromdagen en bok med blanka blad, en sån där gammeldags bläckpenna och lite svart bläck för att motivera mig själv till att skriva fler låttexter. Det är praktiskt sett både knöligt och onödigt, (dessutom så gör väl min usla skrivstil mig till en skam bland kalligrafer) men det verkar fungera. Jag skriver som aldrig förr! Egentligen är ju de här verktygen bara ytliga ting som jag köpte för att få mig att uppfattas som mer djup, både av andra och mig själv medan jag skriver. Fake it till you make it, liksom.
Förresten, det jag ville med mitt förra blogginlägg var så klart att provocera, att roa och att stärka min teori om att de som ogillar mig är samma vilsna själar som lyssnar på Takida, men mest av allt var videoklippet en hyllning till South Park. Tack för alla härliga kommentarer!
Jag hörde förresten någonstans att man kan engagera sina bloggläsare mer om man avslutar sitt inlägg med en fråga till dem. Alltså: Då jag inte litar på andras omdöme så låter jag bli och låter detta inlägg förbli en monolog. Eller vänta, rubriken är ju en fråga.
Johan och Henrik Palm i Hänt Extra nr 45 - 27 okt 2009
Jag hjälpte Johan Palm
VISST LIKNAR HAN HONOM MEN JAG ÄR LITE TVEKSAM.
HIHI, JAG KAN NOG HÅLLA MED OM ATT DET INTE ÄR JOHAN.
TOG PÅ MIG MINA GLASÖGON OCH KOLLADE NÄRMARE OCH DETTA ÄR INTE HAN!
FAST KUL ATT VISSA VILL PRATA OM HONOM. HIHI.
onsdag 28 oktober 2009
Efter Sweden Rock-bilden på mig och Jocke så kunde jag inte låta bli att bläddra igenom resten av bilderna. Fastnade vid den här bilden.
14-åringen på bilden, var en kille som jag fixade in på festivalen gratis genom att säga att han var min lillebror. Det gick bra och han var mig evigt tacksam.
När jag kollar på bilden nu så ser jag att det är ju Johan Palm!
Jag hjälpte Johan Palm att komma in gratis på festivalen.
Upplagd av Linus Bjarnelo kl. 14:01
För exakt 1 år sedan tog Johan en spruta mot influensan
Jag har tagit Idol-spruta
28 oktober 2008 kl 15:21
Mot den där farliga influensan.
Glömde en artikel i VärnamoNyheter från den 22 oktober
Jennifers fotobok till bröderna Palm
Jag tycker att idén är jättebra!
De kommer att bli jätteglada av presenten, det är jag säker på!
Nu vill hon att vi hjälper till lite med att skriva några ord om dem.
Om ni vill känna er delaktiga i denna present så kan ni gå in på hennes BildDagBok på den 22 oktober och lämna en kommentar.
Några snälla ord, vad ni tycker om dem, ett litet poem etc.
Det kommer att finnas med i fotoboken.
Ni kan också lämna en kommentar på hennes blogg HÄR.
Nämn då "fotobok".
Nu ska jag sätta mig ner och fundera ut något att skriva.
Kör hårt alla!
Bilder från signeringen i Smålandsstenar
Johans Blogg 26 oktober 2009, kl 20:38
Äntligen är covern uppe!
Johan Palm tolkar Takida
Jag har alltid uppskattat mina haters. De är roliga.
Oftast för att de är patetiska, men det har också funnits de som är riktigt fyndiga.
Nu kände jag att det var min tur att prova på det där.
Vilken kategori tillhör jag?
Johan Palm i Kungshögaskolan 2008
Tävling - Johans autograf att vinna!
En kul grej vore om ni kunde koppla ihop bokstäverna i hans namn med adjektiv som passar hans personlighet.
Exempel:
H-E-N-R-I-K
H = Helskön
E = Extraordinär
N = Naturlig
R = Rolig
I = Interessant
K = Kunnig
Så nu vill jag ha förslag på adjektiv som passar Johan på hans hela namn.
J-O-H-A-N-P-A-L-M
Den som hittar de bästa adjektiven som verkligen passar in på honom vinner denna autograf:
Det är den vita lilla lappen man ser i mitten, hihi. 11X8 cm
Förslag + E-mail (kommer inte att synas) läggs in som kommentar på detta inlägg.
LYCKA TILL!!
Johan och Henrik Palm i Smålandsstenar - Bilder från signeringen
Mina bilder:
Johan och Henrik Palm i Smålandsstenar - Signering
Johan och Henrik Palm i Smålandsstenar - Satellite
Johan och Henrik Palm i Smålandsstenar - En del av Antidote
Johan och Henrik Palm uppträder i Smålandsstenar
Tillbaka i Stockholm!
Nu är jag hemma och kan börja lägga in lite material jag har från Smålandsstenar!
Tyvärr åkte vi lite fel, hihi så vi var försenade till konserten men lite blev det iallafall!
Medan jag jobbar på materialet så lägger jag upp en bild på Henrik som är lite flummig i den mörka salen.
Snygg ny frisör har han iallafall, hihi.
Johan i Smålandsstenar kommer snart
Ett litet foto i väntan på resten.
Ikväll är det dags för den 3e fredagsfinalen och också dags att minnas Johan för ett år sedan
Vilka av mina kära läsare ska till Smålandsstenar på lördag?
På lördag åker jag ner och kollar på Johan tillsammans med min dotter Lilia och min kära vän Monica. Han spelar klockan 14.00.
Efter det hälsar jag på familj som bor i Hölö, utanför Värnamo.
Efter det är det vägen tillbaka till Mjölby, där jag sover över ännu en natt.
Söndag tillbaka till Stockholm.
Helgen är minst sagt fylld, hihi.
Kommer jag att träffa några av mina läsare där nere möjligen?
Från 30 oktober kan man köpa biljetter till Johan Palm i Linköping!
Johans svar på kommentarer i näst sista inlägget i hans blogg
Av någon anledning har jag på senare tid (det senaste året, ungefär) varit precis sådär som du beskriver. BLABLABLA. Jag tänkte försöka skriva som alla andra fina fans som kommenterar.
Nej, men seriöst. Bortsett från att jag inte alls bor i någon skithåla känner jag igen mig rätt väl. Även fast jag inte bor i någon skithåla är det fortfarande jättesvårt att hinna med alla sina vänner.
VAR FAN TAR ALL TID VÄGEN?
För att vara ärlig tycker jag att du är så nedrans söt. Och fy så förolämpande det måste kännas. Men så är det. Hur lyckas du ge intrycket av att vara så liten och söt och tyck-synd-om-mig-aktig?
Jag vill veta. För jag har en tendens att uppfattas PRECIS LIKADANT och jag vill skaka av mig det. Det är dålig karma.
Till skillnad från mig är du rätt självgod. Det är bra. Därför borde du inte ha några problem. Men skaffa lite självdisciplin!
Du får ingenting gjort för att du, samtidigt som du vet att det är fel, på något vis tycker att det är lite coolt, och därför kan du inte bara släppa det.
Jag känner, i princip, likadant.
Och jag hatar mig själv. Jag äcklas av mig själv och ser ner på mig själv. Nedvärderar mig själv.
Egentligen är du nog samma sak. "Du är samma sak!" :rolleyes:
Skillnaden är att du har mycket mer självdistans. Eller nåt.
Seriöst? Jag kan inte skriva puttinuttiga kommentarer som alla andra fans. För jag är inget jävla fan! Jag känner mig onaturlig i den här rollen. Den passar mig inte alls, jag försöker utnyttja det, liksom, men det känns ju inte bra alls.
Däremot vet jag att du kan. Och det är det som är viktigt.
Jag tror på dig, för att jag TYCKER OM DIG. Även fast jag inte känner dig. För att du är så jävla ologisk man kan bli. Det gillar vi. För det gör dig intressant. Och sådant här är så himla... skönt att läsa. Nästan. För det får en (mig) att förstå lite bättre hur fan du tänker.
Och.
Du tänker mycket mer som jag än vad jag trodde.
Oh well.
Nu låter jag precis som de andra fansen! JAG LYCKADES!! WOOOHO.
Men seriöst. Det är faktiskt bara att göra saker. Inte låtsas göra dem, utan göra dem. Inte intala sig att göra dem. BARA GÖRA.
EGENTLIGEN är det inte så svårt.
Förresten. Istället för att spela WoW eller chatta med folk (som i och för sig är väldigt trevliga att chatta med, och så vidare... Man behöver socialt umgänge, och eftersom du inte får något riktigt socialt umgänge söker du dig till den älskade cybervärlden, och det är också coolt, men GÖR DINA PLIKTER FÖRST. Deal? "Nej?!") -tankestreck- gå och lägg dig! Eller gör NÅGOT.
För man tappar bort sig.
Sen måste man bara komma tillbaka igen. Och det är sjukt svårt.
I själva verket säger jag åt dig att göra saker som jag själv försöker göra, men inte lyckas göra. Det känns säkert väldigt bra.
FÖRRESTEN.
Jag är alldeles bombsäker på att det här är alldeles för ointressant och ickegivande för att läsa. Men.
Grejen är den att jag egentligen skriver minst lika mycket för mig själv. Så det gör inget.
The key is to DO THINGS. Så enkelt är det.
Även fast det kan vara jävligt svårt ibland. Man behöver peppas och man behöver en mening med livet. Har du en mening med livet?
Filosofi är givande, samtidigt som det är icke-givande. Men ibland måste man nog bara släppa det. Seriöst.
Det blir alldeles för djupt, man kommer ingenstans (jo, längre ner). ALLA SER vad som händer. Alla ser att man mår dåligt. VARFÖR I HELVETE mår man dåligt då? Man har ingen anledning! Man mår bara inte bra.
Jag blir så sjukt irriterad på mig själv. Hela tiden.
Till exempel för att jag skriver det här totalt onödiga nu.
Personlighetsförändring borde ske. Men samtidigt inte, för rädsla och sånt. Och folk tycker väl om mig som man är? Så tänker man. Men gör de verkligen det? EGENTLIGEN? Tycker folket om mig? TYCKER DE OM MIG?
Så behöver inte du tänka. Och där är vi olika.
Du borde inte förändra dig. För vi gillar dig som du är.
MEN.
Det är inte säkert att DU mår bra av att vara så som du är nu.
Därför: små förändringar.
"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något"-principen, du vet?
Äh, whatever.
Jag vet att du kan. Och det är liksom allt som krävs.
Eller så ger man bara upp, men jag avråder dig från det.
Kanske.
Kanske skriver jag så bara för att jag vill vara snäll.
EGENLIGEN VILL JAG VARA SNÄLL. Men jag tycker ju om dig, samtidigt som jag hatar dig, för att du går mig på nerverna och man måste hela tiden STÅ UPP FÖR DIG.
Jag går inte omkring och skriker ut hur mycket jag älskar dig. För det gör jag inte. Jag älskar dig inte. (Känn dig hatad!)
Men jag känner ett stort jävla ansvar gentemot dig.
Och nu borde jag verkligen sluta skriva. Vet du vad? Jag tror att jag skriver det här någon annanstans i stället.
För det här kommer bara ledas över till min kärleksbrevsanalys (August Strindberg är faktiskt en riktigt duktig kärleksbrevsskrivare!), och det kommer inte bli något bra alls.
För tillfället är min kärleksbrevsanalys bara svammel. Sånt gillar vi inte.
Jag känner precis likadant, okej.
Jag vill bara äta några portioner alldeles för mycket glass med alldeles för mycket chokladsås och en jävla massa maränger och dricka lite te och se på den där jävla filmen eller bara GÖRA NÅGOT ANNAT än allt detta jävla skolarbete.
MVG i allt.
Lärare är liksom fel. De friar en från uppgifter samtidigt som de begränsar en. Hur fan ska man då få sina MVG:n? Varför vill jag ha mina MVG:n? Hade jag planerat på att fortsätta leva tillräckligt länge för att det ska löna sig?
Nej, egentligen inte.
Därför borde jag göra något annat en fredagskväll/lördagsmorgon.
För jag vill leva mitt jävla liv som för tillfället tycks oexisterande.
Tonåren är så trevliga -tankestreck- tycker du inte?
Förvirring. Ah.
Du vet säkert, att alla vi på johan-palm.se älskar dig. Texter, ord och alfabetet är mitt liv, jag skriver, skriver, skriver och skriver. När jag ser på böcker i affärer, slår mitt hjärta hur fort som helst, det enda jag vill är att en av böckerna ska ha min namnteckning någon gång. Satt inte du såhär innan idol, och bara hoppades på att du skulle bli David Bowie en dag? För oss är du honom i alla fall, kom ihåg det.
Det behöver inte hända saker i ens liv för att man ska kunna skriva sjutton sidor med ord. Vänd dig isrället om, och titta på de människor som kanske lever speciellt. Ta av dem, skriv från dem.
Och bara det du gjorde nu, säkert en sida text, som egentligen inte handlade om någonting (nåväl).
Sedan skrev du att du har ju faktiskt artisteriet, bloggandet, skolan mm. Och vad sjutton har vi fans för dig? Har vi något liv? Vi är ju tvugna att hänga oss över dig också, för att få något att leva efter. Du skulle inte ens kunna räkna till hur många, långa texter jag skrivit om dig. Skrivit om varje liten del.
HÅKAN HELLSTRÖM! Tänk att jag sitter och hör hans röst samtidigt som dina ord ekar i mitt huvud. Tänk att jag just sitter och tänker på, hur duktig han är. Jag börjar gråta, det är sant.
Han vet vad han gör, det gör han.
Precis när jag började läsa din text, kom jag på att du faktiskt är mycket duktig på att s k r i v a. Du använder ORDEN, det är det bästa man kan göra. Själv är det det jag är sämst på. Men trots allt är jag bara tolv år gammal än så länge och det lär nog ta ett tag innan jag hittar mitt namn i affären.
Man kan dra ut orden också, låta dem öka. En mening som "jag älskar dig" kan man göra om till en text med flera sidor.
Tänk på något som du alltid tänker på. Tjejen med lockigt hår, de nya conversen som du mer än allt vill ha, din bror som ville komma och hälsa på nästa vecka, dina fans som säger att du betyder mer än allt, ja, whatever?
Johan, du kan. Jag ser det på texten du skrev alldeles nyss. Jag börjar inte gråta av struntprat, det kan jag lova dig.
Ett tips. Jag lyssnar på Håkan varje dag och har gjort det sedan jag var sju. Han inspererar mig så in i helvete, och jag har lärt mig nästan allt det jag kan pga honom. Lyssna på det du förstår dig på väl, och läs som en författare gör, hur kom han på det, vad fick han det ifrån, vad kan jag göra för att hitta något lika värdefullt?
Tack Johan, för att det finns något som heter kommentarer.
Och om man precis som fansen hänger här i din blogg och kommenterar men ändå så ihärdigt hävdar att man själv inte är ett fan och till och med i sina kommentarer nedvärderar de som säger sig vara fans... Vad är man då?
Vissa fans (och många som inte heller är det) vill inte bli sedda som sådana av olika skäl. Ett vanligt är väl att de personerna väl tror att det är lättare att verkligen lära känna mig om jag inte ser dem som fans. Det har egentligen ganska lite med saken att göra då jag bedömer om jag vill umgås med någon efter hur personen är, inte om han eller hon gillar mig som artist eller inte.
Det som jag ser som tragiskt är att de som faktiskt ser det som något bra att inte vara ett fan, absolut inte vill vara några och också SÄGER detta är de som oftast upplevs som mest fanaktiga. Precis samma sak gäller när någon säger sig vara t ex smart, snygg, fruktad, charmig eller rolig men inte bevisar det på något sätt - det upplever jag mest som en desperat vilja att vara så.
Jag är en person som liksom är i behov av att skapa hela tiden. Jag blir så otroligt inspererad av något, och får för mig att tex rita. Sen sitter jag där med ett papper, och väldigt dyra och "exlusiva" pennor som jag köpt bara för att få igång ritandet, och är helt tom på ideer. Vad var det jag skulle rita nu igen? Jag börjar så smått, och nej, det slutar med massa kladdiga småsaker, ett hjärta, (med ditt namn i ibland, haha ) ett öga utan några fler kroppsdelar, en stjärna, en text ur någon låt, men inget sammanhängande. Likadant är det när jag ska skriva, vilket jag älskar. Jag blir inspererad, men inte denna gången heller får jag fram nåt. Det är så himla frustrerande, jag vill göra något men det blir liksom ingenting.
Fasen vad långt detta blev. Din text inspererade mig fasen till en lång komentar ;) Och det är ju alltid en bra början, mer än jag åstakommit på månader faktiskt. Även om kanske inget vettigt står i den.
Försten är det underbart att du kommit igång med Bloggandet igen.
Kram <3
När jag ritar har jag nog själv som mest idétorka, men så brukar jag heller inte försöka så mycket. Oftast blir det skumma gubbar och gitarrer.
Utan för att jag alltid anser att det inte är värt besväret. Alla kontakter är alltid tillfälliga i alla fall. Det enda man faktiskt har är en själv.
Dessutom är hela mitt liv sedan 13 års ålder ordnat efter utgångpunkten : "Du är inte här särskilt länge till i alla fall. Så what's the point?" Och nej, det är ju faktiskt inget man säger för att verka skrämmande eller intressant, no? Inte för mig. Kan vara det om det inte stämmer. Men om det stämmer? Det gör det ibland. Det gör det för mig, och hur folk väntar sig att man ska uttrycka sig då sånt faktiskt stämmer är för mig svårförståeligt. Själv har jag ända sedan den åldern i princip struntat i att anstränga mig av den orsaken.
Och, "Johan imh4ever<3" : thanx, för du är väl värd att läsa du med. Jag resonerar på samma vis om såväl MVG som om psykologer. Psykologer är för mig djupt frånstötande. för mig har de inte gjort mer än ställa hinder i vägen med sin enorma examensunderstödda arrogans som stöter ifrån sig varje antydan av självrannsakan och därmed gör dem själva till mer av terapioffer än en själv.
Jag har aldrig ansträngt mig det minsta i skolan. Det verkade aldrig finnas någon point i det. Vad ska betygen användas till? för att få en bättre framtid? Vilken framtid då? Om jag inte hade tänkt mig någon framtid alls då, och knappast någon som förtjänar betyg? Jag använde mina tonår mest till att frenetiskt sysselsätta mig med bedövning under veckorna fram till att helgerna kom och jag lämnades ensam för att. tja. öva. på min framtid. men här är jag.
Jag har nog anat att det finns en del i skallen på dig. Jag har tyckt mig ana att det finns en del stämmer överens i våra tankesystem genom ditt sätt att uttrycka dig. Men än sen? Vad betyder egentligen sånt? Man möter personer, man får ut av dem vad det var meningen att man skulle, man skiljs åt. Vare sig man kallar kontakten vänskap eller förhållande. Lika bra att då strunta i det från början.
Jag skriver också. Inte låttexter. böcker. flera stycken, 500 på en av dom. Ingen publicerad. Ingen refuserad. Jag skulle kunna göra dem klart när som helst, om jag bara ansträngde mig. men jag ser ingen poäng i det. Men det är så.
Ska du göra nåt, gör det. får du en idé, gå och skriv ned den. Bestäm inte en tid för att göra det. Även om du minns, det, har känslan för det försvunnit. Sätt dig ned, skriv ned det. oavsett hur lång tid det tar, känns tiden kort. Inspiration är trans. Du skriver inte, du skriver bara ned det.
Det är modigt att lämna ut sig själv. Så som du gjorde i det här och näst inlägg, som jag gör nu. Men inget betyder egentligen så mycket. Alla tycker vad de tycker på grund av sina behov. De uppfattar allt utifrån sin synpunkt. därför att de utgår från sig själva.
Jag vet inte, var det här inlägget som jag nu har skrivit en bra idé? Känns skönt i alla fall, att ha tagit någon på allvar. Jag gör sällan det. Jag tar sällan något på allvar. Jag ser aldrig någon egentlig orsak för att göra något för jag har upptäckt att liknöjdhet är vad som är nödvändigt för att jag ska stå ut med allt som försvinner medan jag ser på. Kanske kan det ibland hjälpa bara att höra något från en annan uppfattning än ens egen?
Jag gör i princip aldrig någonting alls. Jag är en ren definition, antar jag, av den cyniska resignerade cynikern som jag och tydligen du alltid har definierat som cooolheten personifierad. Jag avstår från allt därför att jag inte kan se mkt poäng med något. Men att göra något är lätt, att veta hur man gör ar inte svårt.
Tänk gärna, men tänk inte på vad du gör när du gör det. visst kan man ge råd som ett misslyckande - man vet lika bra vad dom är klokast då man har gjort fel som man gjort rätt, inte sant? Den förra vet vad hon gjort fel, den andra vad hon gjort rätt.
Vad tycker du? Var det en bra idé av mig att posta det här inlägget till mig? Jag är inget fan. Jag skulle aldrig kunna vara ett fan till någon utom till mig själv, och det är vad jag tror är vad alla bör göra. Att vara ett fan är att dyrka och jag kan aldrig se mig själv så. Varför skriver jag då detta? Inte vet jag. Måste det finns ett skäl? I think not, jag vet skälet eftersom jag redan vet med mig då jag nu skriver att det inte finns något.
låter som det skulle funka att diskutera med dig om vi kunde. men det känns inte som det finns mkt point to that.
Funderade seriöst att skriva mitt användarnamn som titel här överst. Men wats the point? Jag kommer antagligen att se om du svarar på detta. Det är konstigt vad man gör ibland, trots att man känner till hur saker funkar, inte sant?
I'll be okay. You'l be too.
Jaja, nu postar jag detta. Du läser det antagligen inte eftersom du har postat ett nytt inlägg sedan dess. Men fortsätter du skriva så här, kanske jag besöker din blogg fler ggr.
Egentligen har man inget att frukta från att blotta sig så här. Det enda som händer är att: man drar till sig de som är som är som en själv, och stöter bort de andra.
Fanns det någon anledning för mig att posta detta?
En Kommentar av herr Stenudd:
Våga kladda utan att göra det märkvärdigt - spontanskrift, rentav den automatiska skrift som surrealisterna ägnade sig åt, dvs. att bara skriva ner ord som ploppar fram ur skallen och sortera senare. Riktigt kul kan du få det om du har ett anteckningsblock bredvid sängen och försöker teckna ner någon dröm du minns, så fort du vaknar.
Det kan vara vägar till att upptäcka inifrån dig själv vad du vill skriva om.
En annan pålitlig metod är att läsa mycket - det stimulerar skrivandet. Kanske du framför allt ska studera texterna till låtar du tycker om? Bowies texter är en guldgruva, förstås. Se efter vad han säger och hur han säger det.
Du kan också pröva att jämt ha med dig en liten anteckningsbok i fickan, för att kasta ner fraser och lösa tankar som kommer för dig. Så gör väldigt många låtskrivare. Har du boken med så inspirerar det dig till att tänka texter och fraser. Bry dig inte om att före nedtecknandet göra bedömningen om det är bra eller användbart - bara gör det, så kan du revidera eller radera senare. Det sätter igång fantasin.
Kanske har du ett särskilt problem med texten för att du alltid börjar med musiken? När du redan har en melodislinga är det krystat och svårt att sätta text till den. Skulle du kanske pröva att vända på det någon gång - skriva texten först och sedan sätta musik till den?
Alternativt kan du "meditera" melodin och vad för känslor den verkar uttrycka, för att på det viset hitta ett ämne. Testa enstaka ord på enstaka ställen i melodin som känns bra just där, och fila ihop resten senare. Typ: "Hum hum danger, hum hum stranger" och så vidare. Kan vara rätt kul, oavsett vad det leder till.
När det gäller ämnen att skriva om måste man våga blotta sig, om det ska bli bra och lockande - speciellt om du ska orka sjunga samma rader hundratals gånger på turné. Leta i ditt inres hemliga hörnor, leta efter ämnen som bränner till i dig eller engagerar dig direkt. Man ska göra det motsatta mot att gömma sig bakom fraser.
Utforska din längtan, din rädsla, dina drömmar, osv. I stället för att säga något allmängiltigt, säg något som du känner stämmer på dig på pricken - då blir det faktiskt allmängiltigt.
Du är en tänkande varelse, onekligen, så du har säkert massor att säga. Om du tänker på det du känner får du säkert ihop det.
Och förlåt om jag låter magister i det ovanstående. Min enda ursäkt är att jag fortsätter att vara nyfiken på vad för låtar du kommer att skriva.
Kan Du vidarutveckla vad Du menar här? Jag fattar ingenting. Rätt sorts folk?
Du och underskriften ovan har verkligen en poäng. Det där jag skrev är då en jäkla groda som kan få det att verka som att jag inte gillar mina andra läsare eller ens ens mina fans. Det stämmer så klart inte och det var inte min avsikt (självfallet, då det vore idiotiskt), utan jag ämnade bara att visa att jag var glad att jag plötsligt lockar den sortens folk som kan ge mig den typ av intellektuellt stimulerande socialt utbyte jag för tillfället känner ett större behov av. Att snacka om sånt hela tiden skulle göra mig galen.
Johans svar på kommentarer i sista blogginlägget
Angående östrogenet så antar jag att Johan syftar på att kvinnor brukar ha mer humörsvängningar än män. Med tanke på kontrasten mellan hans förra inlägg och detta.
Flytta till en större stad där det händer nåt som kan inspirera dig att skriva texter. Och om du inte redan gör det borde du börja lyssna på Arctic Monkeys och lära. Alex Turner är världens bästa låtskrivare och han verkar vara lite lagom introvert precis som du, vilket jag tror endast är en fördel om man är låtskrivare. Arctic Monk
eys är även kända för att göra exakt precis vad dom vill utan att bry sig om media, skivbolag eller fans. Jo visst dom uppskattar sina fans, men om dom gör nåt nytt och några fans tycker att det är dåligt rycker dom på axlarna. Det är så en sann artist ska göra. Skit i allt och alla (förutom sina nära och kära då).
Bara ett tips från en person som inte ens kan spela några instrument eller sjunga, men som älskar bra musik.
Du har helt rätt i det där med skita-i-alla-andra-mentaliteten, det är det enda som funkar bra. Försöker man tillgodose allas behov slutar det oftast med att man bara är tråkig och opersonlig och man får nog själv inte ut så mycket av sin egen musik. Man får heller inga riktiga anhängare. Istället för en grupp lojala fans som lyssnar på ens hela album och går på alla konserter så får man med sig den musikaliskt okunniga pöbeln som tycker att den där låten man har på radion "väl är rätt bra". Att safea (/safa/"sejfa", hur fan ska man skriva ordet?) är ett säkert sätt att hålla sig kvar i rampljuset i sina fifteen minutes of fame och inte mer.
radbrytning
Förlåt men det är sjukt svårt att läsa,
speciellt förra inlägget.
Jag tycker att du är duktig,
sluta ställa så höga krav på dig själv,
vi älskar dig ändå :D
Du är sjukt duktig och ditt bloggande har blivit bättre
Ser fram imot spelningen i Linköping
Du kanske behöver spela lite mer och göra mer saker
för att få inspiration.
Och din text i förra inlägget var lät smart inte bögigt. ;P
Visst gör jag lite för få radbrytningar, men när allt flyter ihop tycker jag det är det svårt att hitta bra ställen att dela upp texten i stycken.
Lol! ;-P
Nej, men det är trevligt att du känner dig glad! :-)
RÖSTA - Johan Palm - Djungeltrumman
Vem kan slå Filip och Fredrik (så de blöder)?
Shopping med Johan palm :D
Idag åkte jag och min sambo till Linköping för lite shopping och mat på kinaresturang .Vi kom iväg vid 3 och fick lägga på ett kol då dom stänger Ikano huset vid 5 .:S
Vi kom fram 16:15 och sprang till Resturangen, men det fanns ingen mat kvar till oss !? allt var slut! ;( Så vi fick skippa maten och gick till godisaffären ist då Henke ville ha resgodis till hemvägen . Vi plockar en påse och ställer oss i kön ,Jag vänder mig om och där står Johan palm bakom mig! OJ vad chockad jag blev :D.
Jag la hakan på Henkes axel och viska - Titta bakom oss :D .Det kändes så overkligt när han stod där .
Vi betalade och gick vidare in till Ikea , både jag och Henke gick och nynna på Johan palms låt Emelie haha:) ..Vi gick egenom Ikea och ställde oss i kön till kassan , och vem står bakom i kön??? Jo Johan palm och hans mamma :D haha förföljd av Johan palm :) .. Medan vi står och plockar i våra varor så går Johan förbi för att vänta på sin mamma . Johans mamma står och letar mynt i plånboken , Johan går tillbaka till sin mamma och frågar vad det är hon behöver ? - Jag har mycket pengar ! säger han .....hah
Jora det går nog bra för han med tanke på alla små tjejer som dyrkar honom och som köper hans skiva ^^ .. Hah vilken dag!
puss
Johan och Henrik Palm med i korsord i Härligt Hemma
Denna bilaga till Aftonbladet säljs 17-18 oktober och kostar 10 kr.
Johans Blogg 17 oktober 2009, kl 03:07
Jag är GLAD!
Jag skulle kunna skriva om varför, men listan på rollspelande faktorer skulle bli för lång, i alla fall med de kolossala analyser jag skulle ge. Ett skäl är i alla fall vissa av kommentarerna jag fick till förra inlägget (som jag enbart publicerade för att öva på att klottra ner tankar och att kunna exponera dessa för allmänheten, vilket krävs att man kan för att skriva personliga låttexter för andra att höra.) Jag har verkligen lust att skriva också. Jag känner mig mycket mer öppen just nu liksom vilja att vara det. Hade jag varit bög utan att ha kommit ut med det skulle jag garanterat göra det nu. Helt plötsligt känner jag att jag inte är lika mycket snack>verkstad som förut. Nu är jag en DOER. Det brukar jag i och för sig tänka om nätterna men lik förbannat vara en lat zombie morgonen därpå, så nu ska jag sluta motbevisa mig själv (det här blir MYCKET snack) och faktiskt sova.
Godnatt!
Ikväll andra fredagsfinalen - Vi går ett år tillbaka och Johan sjunger "Beautiful Ones"
Johans Blogg 16 oktober 2009, kl 16:29
Jag lägger alldeles för lite vikt på texterna när jag skriver låtar. Jag erkänner inte för mig själv att den biten kräver särskild uppmärksamhet. Känner jag mig inspirerad kan jag sätta mig ner med en gitarr och bara spela lite, så dyker lätt snygga ackordföljder upp. Jag kan sätta mig ner med en gitarr och bara spela lite, så dyker lätt fina melodier upp. Väldigt sällan är samma metod successivt applicerbar när texten ska skrivas.
Har jag väl satt mig ner med ett skrivblock eller ett tomt dokument på datorn så har jag sällan något bra att skriva om. Jag anser mig själv kunna hantera både det svenska och engelska språket relativt bra i skrift och även att jag innehar förmågan att rimma hyfsat och använde ett för låttexter anpassat språk, men ändå går det inte. Det jag dock känner att jag är bättre på är att bedöma kvalitén på mina texter. Därför tycker jag att de få ord jag spottar ur mig - i alla fall de jag offentliggör - ofta är riktigt välvalda. Att jag är självkritisk i mitt skrivande kan givetvis vara hämmande. Därför försöker jag att vara ganska öppen och självförlåtande under själva skapandet för att först efteråt överblicka det jag skrivit och göra någon slags bedömning.
Problemet, hur som helst, är att jag verkligen aldrig har något vettigt att skriva om. Detsamma gäller bloggen och det är just därför det skrivs på tok för lite här. Jag tänker ofta på en hel del stora saker och diskuterar de i tystnad med mig själv, men när det kommer till kritan och jag sitter där och ska skriva så minns jag fan inte någonting.
Vad grundar sig då detta i? Jag har en känsla av att det handlar om att jag är understimulerad. Det kanske låter konstigt när jag har både kändisskap, bloggande, skola och låtskrivande att sköta. Men alla de sakerna är mer eller mindre arbetsrelterade och jag hinner nätt och jämt få allt gjort på en vecka, om ens det, fastän jag den mesta tiden inte gör någonting. Varför lyckas jag inte göra någonting? Jag har ingen fritid. Jo, jag har all tid för fritid i världen, tydligen, eftersom jag den mesta tiden jag försöker göra viktiga saker på går till spillo för att jag gör ingenting. Vissa dagar lämnar jag inte ens huset. Roten till detta är att det inte finns någonting att göra i Mjölby, alls. Så känns det i alla fall. Jag hatar staden ibland. Nästan inga vänner som jag trivs med har jag här heller och de få jag bryr mig om är lika dåliga på att hålla kontakten som jag.
Nu kanske det här hade kunnat bli ett ämne till en låt, men jag pallar bara inte. Jag kanske inte är så bra på det där låtskrivarspråket, trots allt. Jag har aldrig varit särskit bra på verklighetsbaserade låttexter fastän det är vad jag skulle föredra att skriva. Att göra om verkliga tankar till engelska och få det att låta bra är särskilt svårt. Att vara så självutlämnande som möjligt gör väl de bästa texterna. Se bara på Håkan Hellström! Att rea ut min själ gång på gång på det viset är väl någonting jag inte känner att jag har problem med, men vem vet, jag är säkert lite undermedvetet hämmad ändå för jag verkar ju fan inte lyckas. Därför kan det kanske vara nyttigt för mig att slänga upp sådant här på bloggen. Jag vet inte.
Johans Blogg 15 oktober 2009, kl 22:20
Är någon villig att städa mitt rum?
Det ser inte alls bra ut här och jag lyckas inte alls göra något åt det. Jag verkar ha allvarliga koncentrationssvårigheter när det kommer till det här.
Den som vill städa mitt rum i Mjölby är varmt välkommen hit för att göra det, men under förutsättning att kriterierna uppfylls (Var snäll! Var helt okej eller bättre på att städa! Kom en tid som passar mig! Lukta inte illa!) och utan betalning. Du kan få fika med mig kanske. Kaffet som finns här hemma är lite gammalt dock, men den överbeska smaken döljs rätt bra av någon slags mintchokladsmak. Specialkaffe, alltså. Fick en påse någon gång.
Ni får ingen bild på rummet då jag tror att det vore direkt skadligt för min karriär. Ingen skulle vilja städa mitt rum då heller.
Johan Pakm i KP-Kryss & klur nr 1 2009
Johans Blogg 15 oktober 2009, kl 15:03
Mittemot huset där jag bott i nästan hela mitt liv har det alltid stått en stor, senapsgul verkstad. Inte så snygg, men i mitt tycke ändå charmig. Att verkstaden ska vara där har i alla fall alltid varit självklart för mig.
Nu är verkstaden borta.
Igår tog jag lite bilder på den då till hälften demolerade byggnaden. Här är en! Lägg märke till duvorna i hålen. De har bott där i generationer. De om några är nog förvirrade.
I dessa sorgetider kan det passa bra med lite glad matlagning. Lär er av mästerkockarna Sebbe och Johan P! (Originalet alltså, inte jag.)
Johan Palm
Johan Palm är ett geni
Jag har sagt det förr, men det finns alltid anledning att återkomma. Den här gången har Mjölbys bästa tonårsexport utlyst en frågestund, med tillägget att han bara svarar på frågor skriva som palindrom – eller i nödfall rim, ”om de är intressanta nog”.
Den som vill se landets samlade 13-åringsmaffia försöka tillfredsställa sin idol med avancerad poesi kan alltså med fördel klicka här.
Jag funderar på att göra samma sak. Inte palindrom, det blir för idiotiskt, men rim! Ja, det gör vi. Fråga mig något på rim, så svarar jag på samma manér. Detta kan bli roligt.
Johan Palm i Smålandsstenar den 24e oktober
Idol Erik vill inte bli jämförd med Johan Palm
Erik Grönwall vill inte bli jämförd med Johan Palm - men hanterar gärna hysteriska fans.
Johan och Henrik Palm - Dagens ros i Corren
Johan Palm i publiken under första fredagsfinalen i Idol 2009
Röstade han kanske på henne? Hihi.
Palm, men vem är den andra idolen?
Johan Palm är på plats i publiken med en annan gammal idoldeltagare. Minns inte hennes namn, men hon åkte ut tidigt eller i kvalet förra året. Minns ni?
Jimmy Wixtröm har tagit bilden (här något beskuren).
Johan Palm kollar in konkurrensen
09 oktober 2009, kl 19:47 Skrivet av Torbjörn Ek
Nu är vi på plats i studion, som fullkomligt kokar idag. Det är så hett att det nästan är svårt att andas. Det känns också som att det är mångdubbelt fler i publiken än under kvalveckan.
Jag försöker kändisspana lite i publiken, när småtjejer skriker sig hesa. Johan Palm så klart som tänker kolla in konkurrensen från nya idoler. Han kramar om ett fan och sätter sig sen med ett nöjt leende. Än är han ju många gånger större än årets idoler. Vi får se hur länge det håller.
Sen spanade jag in Ellenor Persson också, ni vet programledaren som var gift Geete ett tag. Hon fick inte riktigt lika mycket uppmärksamhet som Johan Palm.
Ikväll var det första fredagsfinalen - vi går ett år tillbaka
Johans Blogg 06 oktober 2009, kl 23:54
Jag är Sveriges i särklass drygaste och nördigaste offentliga person. Därför fick ni ställa frågor till mig som jag besvarade på ett villkor - att de var skrivna på palindrom eller i nödfall på rim. Att göra en vettig palindrom av en riktig fundering bara sådär är så klart nästintill omöjligt! Själva idén var mycket roligare än mina sena svar. Här har ni dem i alla fall!
Jag kan inte rimma o.O (But I still love you <3)
22 september 2009, kl 15:42
Detta är en fråga som inte är tråk,
Vad är ditt b-språk?
;) <3
Svar: Tyska!
Ebba diskret
22 september 2009, kl 14:03
Trossort (som du använder)?
Svar: Var inte fånig nu! Hipsters är helt klart skönast, så självklart använder jag det.
VItvarg
21 september 2009, kl 21:41
Hahah :D Palindromer är kul!
Ni bara ramar arab in?
Smart arab bara trams?
God arab bara dog?
Arab, rakad i trans, raggar snart i Dakar bara?
Det går att ta dessa meningar som frågor om man bara vill!
Förresten, jag har inget emot araber!
Svar: Jag ramar in vad fan jag vill. Schyssta frågor!
HANNAH ;D
21 september 2009, kl 16:47
Hello! :D
Måste säga att jag har lite status här eftersom mitt namn är ett palindrom! ;)
jag ska alltså ställa en fråga på rim
även fast jag inte vet vad det är jag vill veta
om dig eller om ditt lim
så måste jag ju fråga
brukar du få leta
när du har vart ute för å meta
nu märker jag att det blir lite märkligt
och på nåt sätt lite overkligt
men vad gör man inte för en palm
som tyvärr ändå inte bor på södermalm
så om du nu har så tråkigt
varför inte flytta till stockholm?
där det faktiskt inte är så pjåkigt
bra på att rimma har jag aldrig vart men än
är google min bästa vän ;)
Haha, det där var nog det värsta rim jag hört! xD
Svar: En vacker dag flyttar jag säkert tillbaka.
the biggest fan walking this planet
21 september 2009, kl 01:44
hej du...
en liten fråga ska jag ställa nu
kanske inte just till dig utan mer till alla andra som frågar
(nu blev jag lite nervös, vet inte riktigt om jag vågar)
men varför är alla så utvecklingstörda
och inte frågar på rim, e det en sån j*vla svår börda?
btw tycker jag du ska blogga ännu mera
annars kanske jag mig själv måste kremera
jag kanse ska ställa en fråga mer riktad till dig
kanske göra som alla andra o fråga "har du nån tjej?"
men nej nej nej jag e skönare än så
så jag undrar om du ändå pluggar på distans varför bor du då i en håla a.k.a
Mjölby och inte flyttar tebax te sthlm där det finns saker att hitta på?
ja det här var allt
jag hoppas ditt svar blir satans ballt!!!
Ett satans ballt svar: Det var väl ett jäkla tjat! :)
Nina
20 september 2009, kl 22:48
Nämen nu är du väl elak med dina fans ;)
Tänk alla som sitter och vansinnigt kliar sitt hår för att få ihop baklänges-frågor och kanske tänker dammit Im mad.
Denna fråga kanske du själv ställt dig - gjorde jag detta för att jag är så oändligt trött på alla knasiga frågor? Eller fritt översatt till engelska språket - I did, did I?
Hm, undrar om det går att skriva ett palindromsvar på det, tro?
Ett allför enkelt palindromsvar: Did I? I did!
Amanda
20 september 2009, kl 22:41
Was it a car or a cat I saw?
Svar: Om inte skillnaden är uppenbar så har du stora problem. Eller förresten, finns det inte någon superhjälte vid namn Catman som kör runt i en Catmobile? Jag tror det är så det är. Det var den du såg.
Madeleine G
20 september 2009, kl 16:10
Hej, Johan ! Kommer du nån gang til Norge?
Du har många fans her også ! :D
Og noen andre spørsmål:
-gillar du fotboll?
-gillar du norska tjejer ? ^^
-vill du gifte deg med meg !?
Kram från ditt största fan i Norge ! <333
Svar: Bara för att du är från Norge så svarar jag på dina frågor trots att de inte fyller kriterierna.
Jag gillar norska tjejer betydligt mer än fotboll, men vill tyvärr inte gifta mig med dig som det ser ut nu.
Här har ni en Norge-vits:
- Vad är det för skillnad på en överkörd kanin och en överkörd norrman?
- Det är inga bromsspår framför norrmannen.
Amanda A
20 september 2009, kl 14:12
MIn fina palindrom var så kass, så jag tänkte testa med rim istället, så det blir en klokare fråga ;) :
Här kommer en fråga
som jag grubblat på ett bra tag
jag har aldrig hunnit ställa dig den
och därför aldrig fått ett svar
Jag skulle verkligen uppskatta
upp till hundra procent
om du svarade på frågan som kommer
för jag sitter och väntar spänt
Jag vill ge dig en present
en teckning jag gav
men jag vill ge något roligare
så säg vad är ditt krav?
Eller krav var nog fel
men vad önskar du dig?
hitta på vad du vill ha
vad tycker du är kul säg?
Kommer du på något
ja vad vill du Johan Palm ha?
säg nu inte "ingenting"
för det är ett svar jag absolut inte vill ha
Jag har jobbat ett tag
för att få min fråga att rimma
men som du märker
är jag ingen rim-lärarinna!
Så nu har du fått min fråga
till dig från mig
men kom ihåg en sak
jag älskar dig!
Som jag sa, snälla svara på min fråga, jag måste få veta!
Älskar dg!
Kram<3
/Amanda A
Svar: Vad givmild du är som faktiskt vill ge presenter! Tuggummi är alltid uppskattat. Snygga t-shirts i storlek XS är snäppet ballare. Något helt oväntat ger MVG.
Charlies ex
19 september 2009, kl 20:28
Johan, när jag satt på toan så märkte jag en grej, får jag gifta mig med dig?
Svar: Nej. Vad var det du märkte som fick dig att inse att du ville gifta dig med mig?
Meia
19 september 2009, kl 18:32
Palindrom : Ses ?
Haha skoja bara ;)
Svar: Ja! Möt mig nästa spelning!
Mee^^
19 september 2009, kl 18:18
Den var klurig o.Ô
Hm...
Det enda palindrom jag kan komma på just nu är Girig.
- Girig?
Rim får jag knåpa på lite till ;)
Du e bäst, hadegött <33
Svar: Lite girig är jag :)
Stalin
19 september 2009, kl 15:43
WoW-level = WOW?
Svar: Hur har du fått nys om mitt återfall? Nej, den är inget att skryta med. Lvl 34 är jag på.
Doniphan
19 september 2009, kl 12:04
Vilken tur att min fråga ändå råkade vara ett palindrom!
Visade du gud Eda-Siv?
Svar: Vilken tur att mitt svar också råkade vara en palindrom!
Ja, kattmat i sån individ. Ni nås i tamt tak. Aj!
Stalin
19 september 2009, kl 02:11
Are we not drawn onward, we few, drawn onward to new era?
Svar: Du kan nog ha en poäng där.
skalmanmonica 45 år från
19 september 2009, kl 00:41
Vad jobbig du är:) Ok,försöker mig på rim då! Here we go-Johan som nu i Mjölby är,börjat plugga och över läxor svär,jag hoppas allt är bra med dig,nu när sommar'n är förbi? Vilket år du haft,så mycket som skett,å,tänk på alla platser du sett! Visst är du vår idol min vän,vi vet du fixar det igen. Plugga,plugga,det är viktigt,men lämna oss ej i sticket! Vi vill veta allt som händer,men ta nu bara en dag i sänder. Ladda dina batterier,för vi har inga tvivel:ett mästerverk nu komma ska och du är den som "görat" ska. Så säg mig nu detta,för det kan du väl berätta? Vad heter låten som du skriver,för du har väl inga tvivel? En textrad,en bit,ett litet stycke,vi säkert alla vill höra mycket. Ge oss en ledtråd vad komma ska,är säker på att det låter bra! Lycka till med det du gör och lev nu livet,som sig bör. Önskar dig lycka till på färden,och att du blir stor ute i världen! ;)
Svar: De ballaste textraderna får ni vänta längre på, men här är åtminstone en liten:
"High heels and pride
Torn fishnet tights and tight corsets"
Inte Anonym
18 september 2009, kl 21:06
Questions asked to a wannabe
Made famous by Emma-Lee
I just wanna ask
please complete this simple task
Gör cover på Karma Police!
Svar: Du kallar mig wannabe och förtjänar därför att blöda. Men en cover på Karma Police kan jag möjligtvis göra. Det är en bra låt.
Svenn0 / Lina
18 september 2009, kl 21:03
Bor edra gråvita fat i vår garderob? :)
Ditt klockrena svar på denna fråga skulle kunna vara t.ex "Nej, leta i ateljén" men nu har jag redan skrivit det så du får inte svara det. ;)
Palindromsvar: Ett sådant kan du glömma.
Linnéa_från_Gbg 15 år från
23 september 2009, kl 21:57
Nu ska du få höra en palindrom vars like du aldrig hört
Den har jag knåpat ihop enbart för att du mitt hjärta berört
Så du vet är den skriven av en övertrött tös
Och är därför inte ett dugg seriös ;)
E… var e de rave?
(Tänk dig att denna fråga ställs i en studentkorridor av en halvfull typ en sen kväll, så är e:et i början mer förståligt)
Svar: Hehe! Kan verkligen se det framför mig. Jag är ingen rave-expert dock, så nåt vettigt svar får du inte.
Bilder från Mariestad - Nikie och Johan vid signeringen
Johan ser fotografiet som Nikie har och som jag gett henne på min fototävling.
Nikie pekar på mig för att tala om att det var jag som gav henne det.
Härlig blick jag fick från Johan, hihi.
Hallå! Har någon en silverpenna!
Bilder från Mariestad - Jag och Johan vid signeringen
I fredags var det sista dagen på kvalveckan. Dags att minnas Johan för 1 år sedan!
Angående Johans uppträdande i Linköping
Kvällen startar med ett disco för högstadiet 20.00 22.00 två ungdoms band från Linköping
23.00 Johan Palm
Pris: förköp 100kr entré i dörren 120. Biljetterna släpps 30/10 kl.20.00 i Folketspark entré
1/11 Bok-media St. Larsgatan
Sören Dahlgren
[email protected]
tel.013-122563
mob.070-6222200
www.folketspark.se
Affischen på Johan Palm i Frida nr 20
Johan Palm i Frida nr 20
Andra killdeltagandet i Idols Kvalvecka har ägt rum
Johan Palm i Frida
Köper tidningen imorgon och skannar det till bloggen.
