Jag lägger alldeles för lite vikt på texterna när jag skriver låtar. Jag erkänner inte för mig själv att den biten kräver särskild uppmärksamhet. Känner jag mig inspirerad kan jag sätta mig ner med en gitarr och bara spela lite, så dyker lätt snygga ackordföljder upp. Jag kan sätta mig ner med en gitarr och bara spela lite, så dyker lätt fina melodier upp. Väldigt sällan är samma metod successivt applicerbar när texten ska skrivas.

Har jag väl satt mig ner med ett skrivblock eller ett tomt dokument på datorn så har jag sällan något bra att skriva om. Jag anser mig själv kunna hantera både det svenska och engelska språket relativt bra i skrift och även att jag innehar förmågan att rimma hyfsat och använde ett för låttexter anpassat språk, men ändå går det inte. Det jag dock känner att jag är bättre på är att bedöma kvalitén på mina texter. Därför tycker jag att de få ord jag spottar ur mig - i alla fall de jag offentliggör - ofta är riktigt välvalda. Att jag är självkritisk i mitt skrivande kan givetvis vara hämmande. Därför försöker jag att vara ganska öppen och självförlåtande under själva skapandet för att först efteråt överblicka det jag skrivit och göra någon slags bedömning.

Problemet, hur som helst, är att jag verkligen aldrig har något vettigt att skriva om. Detsamma gäller bloggen och det är just därför det skrivs på tok för lite här. Jag tänker ofta på en hel del stora saker och diskuterar de i tystnad med mig själv, men när det kommer till kritan och jag sitter där och ska skriva så minns jag fan inte någonting.

Vad grundar sig då detta i? Jag har en känsla av att det handlar om att jag är understimulerad. Det kanske låter konstigt när jag har både kändisskap, bloggande, skola och låtskrivande att sköta. Men alla de sakerna är mer eller mindre arbetsrelterade och jag hinner nätt och jämt få allt gjort på en vecka, om ens det, fastän jag den mesta tiden inte gör någonting. Varför lyckas jag inte göra någonting? Jag har ingen fritid. Jo, jag har all tid för fritid i världen, tydligen, eftersom jag den mesta tiden jag försöker göra viktiga saker på går till spillo för att jag gör ingenting. Vissa dagar lämnar jag inte ens huset. Roten till detta är att det inte finns någonting att göra i Mjölby, alls. Så känns det i alla fall. Jag hatar staden ibland. Nästan inga vänner som jag trivs med har jag här heller och de få jag bryr mig om är lika dåliga på att hålla kontakten som jag.

Nu kanske det här hade kunnat bli ett ämne till en låt, men jag pallar bara inte. Jag kanske inte är så bra på det där låtskrivarspråket, trots allt. Jag har aldrig varit särskit bra på verklighetsbaserade låttexter fastän det är vad jag skulle föredra att skriva.  Att göra om verkliga tankar till engelska och få det att låta bra är särskilt svårt. Att vara så självutlämnande som möjligt gör väl de bästa texterna. Se bara på Håkan Hellström! Att rea ut min själ gång på gång på det viset är väl någonting jag inte känner att jag har problem med, men vem vet, jag är säkert lite undermedvetet hämmad ändå för jag verkar ju fan inte lyckas. Därför kan det kanske vara nyttigt för mig att slänga upp sådant här på bloggen. Jag vet inte.