Bedårande barn av sin tid av David Bogerius
Alfabeta
Noice – dock ej originaluppsättningen.
Jag är egentligen för ung för att ha någon relation till det svenska 80-talsbandet Noice, jag var inte ens född när de började repa i den där källaren i Gustavsberg. Jag tycker inte heller att de är/var särskilt bra, men i jämförelse med de då största konkurrenterna Gyllene Tider så känns ju Noice hundra gånger intressantare, och inte bara av den anledningen att hälften av medlemmarna knarkade ihjäl sig. Fast kanske ganska mycket på grund av det senare ändå. Det är också där någonstans som min motivation att läsa David Bogerius Noicebok ligger, invirad i någon slags skvallrig längtan efter dekadens. Tyvärr får man alldeles för lite, för Bogerius är ingen asgam. Bogerius verkar ha velat skriva en enkel genomgång över Noice karriär snarare än någon sorts sensationslysten skvallerbok. Det ska han väl egentligen ha all respekt för.
Bedårande barn av sin tid är verkligen inget mästerverk och boken är skriven på ett stundtals ganska uselt språk, men det här är ändå en hyfsat sympatisk artistbiografi och Bogerius intresse känns äkta. Vissa partier är naturligtvis intressantare än andra. För oss som inte var med när det begav sig så är ju Noice ändå Hasse Carlsson på så många sätt. Det är ju Hasses story man vill ha. När han nu är död (R.I.P) kan han inte berätta den själv så folk som varit i hans närhet måste göra det åt honom. Förvånansvärt lite blir sagt. Boken badar i hänsyn åt höger och vänster. Hasse knarkade inte och sedan var han plötsligt tung narkoman. Ingen vet varför. Den före detta bandmedlem som kommer mest till tals är Peo Thyrén och han har uppenbarligen ingen som helst lust att berätta om fyllefester, tjejer och knark. I princip förekom inga droger under turnéerna, menar han, möjligen drack de några glas vin vid något enstaka tillfälle. Jaha du, tänker man, om du säger det så. Ska man skylla på det faktum att Peo sedan tiden med Noice har blivit frälst och även varit engagerad lokalpolitiker för Kristdemokraterna eller är detta verkligen hur Peo minns det hela?
Jag må vara för ung för Noice men jag är inte för ung för Peo Thyrén. Jag var ett stort fan av Sha-Boom (ett av Peos senare band som av någon anledning inte ens omnämns i Bogerius bok) när det begav sig. Och när det begav sig så menar jag INTE typ återföreningsturnén runt 2000 när de gjorde en "bejublad konsert på Jäger i Karlstad" (jag är uppvuxen i Karlstad) och mina gamla frenemies från tiden hos dagmamman Gunnel var med i lokalteve och skrek om att "DET HÄR ÄR KULT FÖR FAN". Jag gillade dem alltså i dagisåldern. (Andra band och artister som jag gillade vid den här tiden: Europe, Roxette, KIZZ, Magnus Uggla.) Okej, sidospår.
Mest dekadens hittar vi i klaviaturspelaren Freddie Hanssons historia. Efter att ha hoppat av Noice bosätter sig Freddie Hansson i en stor våning i Malmö där han ägnar sig åt att knarka och slå sönder alla sina saker. På golven i hans lägenhet ligger drivor av sönderslagna lyxprylar och som husdjur har han pirayor i ett akvarium. Han matar dem med fiskbullar. När en av hans vänner kommer förbi vill Freddie inte att han ska gå så han slänger ner vännens nycklar till pirayorna med kommentaren att nu måste du stanna kvar här hos mig. Han är i 20-årsåldern och redan en föredetting. Det är så sjukt sorgligt.
Det slår mig flera gånger hur unga de här killarna var. Att se bilder på den 14-årige Hasse Carlsson med vattenkammat hår är så… bisarrt, på något vis. Han är så liten. Det får mig att tänka på Idol-Johan Palm (den enda Idol-deltagare jag har ringt och röstat på).* Snälla stora skivbolaget och stora bokningsbolaget, ta hand om Johan Palm från Mjölby nu. Och inga dumheter! Han ska göra sina läxor och dricka ett stort glas mjölk varje dag, annars får ni med mig att göra! Jag vill inte behöva läsa om en ny Hasse Carlsson-historia om 20 år.
Johan Palm, please stay away from drugs.
* Utöver Johan Palm har jag även ringt in och röstat på en deltagare i femmans Popstars – Martin Rolinski. Han åkte ut rätt tidigt men var definitivt värd varenda krona.
Johan Palm och Noice
Alla vet väl vem Johan Palm från Idol 2008 är? Människor har delade meningar om honom, men jag gillar honom i alla fall. Jag tycker att Johan påminner så otroligt mycket om Hasse i Noice (sångaren). Kommer ni inte ihåg hur Johan lät i Idol?
Nu ska jag komma till saken. Jag tycker som sagt var att Johan är 2000-talets variant av Hasse. Johan har en riktigt rockröst, precis som Hasse hade. Johan har det där lite gnissliga ljudet och rösten är väldigt stark, precis som Hasses. Båda liksom skriker i sina låtar, men inte på ett dåligt sätt. Gillar man inte rock gillar man inte någon av dem.
Även i utseendet liknar de varann.
Jag tror att det är alla dessa likheter som gör att jag gillar Johan. Han skulle passa perfekt till att sjunga Noice-låtar, hoppas han vet om det. Marcus Öhrn är sångare i Noice nu och han gör ett jättebra jobb *tummen upp* och han gör låtarna lite på sitt eget vis, för han är inte alls lik Hasse, men jag gillar honom ändå. Skulle Marcus inte funnits hade däremot Johan varit den självklara efterträdaren av Hasse. När Johan släpper skivor hoppas jag att han gör en Noice-cover, om han nu ens hört talas om Noice.
Kommer ni ihåg Johans hysteriska fans? Kommer ni ihåg tjejen som svimmade när Johan kramat henne på scen? Tror ni att detta är ett nytt fenomen? Under Noice-konserterna på tidiga 80-talet fick vakterna fiska upp avsvimmade brudar ur publiken. Alla som hade sett händelsen i Idol pratade länge om det och de kunde inte förstå hur hon kunde vara så hysterisk. Jag själv var inte ett dugg förvånad. Detta var ju vardagsmat för Noice, vilket jag både sett på film och läst om.
Alla vet att Gyllene tider var stora 79-81, men vet alla om att Noice var lika stora precis samtidigt? Media målade upp Noice och Gyllene tider som rivaler och fick det att låta som om de tävlade om fansen. Kompisars föräldrar har berättat att de valde sida och inte fick lyssna på det andra bandet för kompisarna. En del lyssnade på det andra bandet i smyg.
Man kan nog säga att Gyllene tider vann i längden (fast jag hatar dom) för deras musik är mer familjevänlig. Noice musik handlar mest om tonåringars vardag. Noice musik är verkligen knuten till sin tid, medan Gyllene tiders musik är mer tidlös.
Lycka till Johan!
Raaff
A tribute to NOICE
What does EASY ACTION have in common with members of CRASHDIET, KING DIAMOND, HARDCORE SUPERSTAR, HAMMERFALL and teenage heartthrob JOHAN PALM? The answer is that they are all part of the tribute album to NOICE that Grizzly and Micael fished just days before Micael passed away in May 2011.
The 17 track album "Bedårande barn av vår tid" will be released on iTunes on May 1:st, and it was two years in the making.
"It was spawned out of frustration from me and Micael, because the new Easy Action album was progressing so slowly. We did this instead, as a tribute to the band that started it all and was such a huge influence on us as kids." sais Björn "Grizzly" Höglund.
"We asked a bunch of our friends to join us, and they all tagged along. The list of guest appearances is long. It was two years of blood, sweat, tears and laughter. Like any day with Micael. I wish he could be here today to see this thing through, but I am so glad that he got to hear the album before he left us. He was very proud of it, and so am I".
So is NOICE original member Peo Thyrén (a.k.a Alex Tyrone in the original line up of Easy Action) who also appears on the new album. "If you enjoy the original NOICE-songs, you´re gonna love this!" sais Peo in the 15 minute documentary about the project that will be released two weeks before the album is launched.
More info will follow shortly.
Bedårande barn av sin tid. Historien om Noice, David Bogerius
Gustavsberg är orten som har gett världen toalettstolar och rockbandet Noice, och den som vill kan göra sig lustig över vilken slags musik Noice stod för: sannerligen utgör de inte klenoden i den svenska rockhistorien. Jag tror att de dessutom är skyldiga till att en hel generation svenska glin stavade det engelska ordet för oväsen fel, för vad hjälpte det att engelskläraren rättade till 'noise' när vi hade sett hur det skulle stavas. 17 mars 1980 framträdde de i Måndagsbörsen på svt, och då började jag dyrka Noice, och det gjorde jag i flera veckor, men deras musik har fallit i obönhörlig glömska, och är så gott som utraderad ur vårt kollektiva medvetande.
I vanliga fall brukar en känd person anlita en spökskrivare, men i boken om Noice, Bedårande barn av sin tid, står författarnamnet David Bogerius, medan en brasklapp upplyser att boken har skrivits i samarbete med Peo Thyrén, primus motor för bandet, och en man som förstås tycker att det är orättvist hur negligerade Noice har blivit, eftersom de skapade stor musik - en åsikt som delas av några andra som kommer till tals här - och Thyrén har ägnat en stor del av de snart trettio åren som har gått åt att i intervjuer berätta för allt mer lomhörda öron bandets historia, och här gör han det alltså utkavlad till en behändig volym på dryga 300 sidor. Spökskrivaren, Bogerius, offentliggörs.
Det gjordes en omröstning i Expressen i början av 80-talet: Noice eller Gyllene Tider. Skillnaden med den famösa omröstningen som i Sverige gjordes på 50-talet, Tommy eller Elvis, var att det på 80-talet blev en rättvis vinnare (i Sverige sågs Tommy Steele som en större artist än Elvis Presley), för med knapp marginal vann Gyllene Tider, och säga vad man vill om deras musik, den har fortsatt attrahera, medan Noice alltså reducerats till en fotnot i Halmstadsbandets saga.
Sagan om Noice fick inget lyckligt slut: två av medlemmarna skulle dö i sviterna av långvarigt drogmissbruk, inom ett knappt år på 00-talet, och att läsa berättelsen är som att ta del av en lite väl osannolik roman, där de slår igenom medan sångaren går i högstadiet (en rolig beskrivning av vad som finns i deras loge: kajalpennor, Novalucol och Hasse Carlssons mattebok för högstadiet). Att det inte blivit filmatisering, med Johan Palm i huvudrollen som sångaren, är fullkomligt obegripligt ... (Om någon potentiell regissör läser detta: varför inte göra det som en stumfilm då?)
Några roliga anekdoter, som att trummisen Robert Klasen inte vågade färga håret till skivomslaget till första LP:n "Tonårsdrömmar" av rädsla för sin pappa, blandas med den typiska upp- och nedgångshistorien, och dess förutsägbara inslag av interna meningsskiljaktigheter och byte av bandmedlemmar. Roligast av allt är alla faksimiler som finns med, som visar ett band som var lika charmfullt oskuldsfulla som de var drivna mot framgången: när de svarar på läsarfrågor i en kvällstidning sommaren 1980, och på frågan om de sminkar sig privat också - "Bara när vi mönstrar till militärtjänstgöring" och vilket rakvatten de använder - "Vi behöver inte raka oss än", och visst - sångaren hade inte fyllt sjutton år när han gjorde sin sista spelning med bandet.
Tyvärr är boken skrivit på ett bedrövligt språk - så pass dåligt faktiskt att man nästan ler lite hånfullt när en passus kritiserar nivån på bandets sångtexter: där kastas tegelstenar i glashus, minsann! Lyckligtvis består hans insats mest i att återge in verbatim olika medskyldigas berättelser, och även om deras muntliga språk lämnar en del i övrigt att önska är det inte riktigt lika dåligt som hans skriftliga språk.
Hyllning till Noice – i hårdrockstappning
Efter många turer fram och tillbaka börjar en hyllningsplatta till Noice i hårdrocks-tappning att ta form.
gamla Noice låtar.
– Micke är om möjligt ett ännu större Noice-fan än vad jag är, säger Björn Höglund.
Han själv skrev sin första låt efter att som nioåring ha lyssnat på Noice-skivan ”Bedårande barn av vår tid”.
– Men det lät nog inte så bra, säger Björn och fortsätter att berätta att han gärna ville vara den dåvarande Noicesångaren Hasse Carlsson.
Det som började med två frustrerade musiker har fortsatt och blivit en hel uppsjö av kända och mindre kända namn. Bland annat har forna idoldeltagaren och flickfavoriten Johan Palm sjungit på en låt, Hasse Carlssons bästa polare Niclas Wahlgren på en och musiker från bland annat Crashdiet, Hardcore superstar och Hammerfall har medverkat på skivan. Själva grundstommen i projektet är Björn Höglund, Micke Grimm, Thomas Silver och Dan Larsson.
Att det blev Johan Palm som sångare på en låt var ett självklart val för Björn Höglund.
– När Dan inte kunde tänkte jag direkt på Johan Palm, säger Björn och syftar på att Dan var tvungen att tacka nej till att sjunga när det först var tänkt. Då skulle Noice spela in en egen platta och han kunde inte vara med på båda samtidigt.
– Jag frågade Johan om han lyssnat på Noice mycket och han svarade ”jag föddes 10 år efter att de la ner”, fortsätter Björn Höglund.
Niclas Wahlgren sjunger låten ”Jag kan inte leva utan pop” på tributeplattan och var bästa kompis med Hasse Carlsson när han fortfarande levde.
– Niclas Wahlgren sa ”fy fan vad Hasse hade älskat det här”. Det kändes bra att han sa det, han som var en så nära vän. Det gav lite rysningar, berättar Björn Höglund.
Förra helgen var Noice nuvarande sångare Funky-Dan Larsson hemma hos Björn Höglund i Östersund för att spela in sång. Han har varit medlem i Noice i snart två år.
– Jag var lite för ung för att lyssna på Noice, men jag har äldre bröder som gillade dem och själv började jag lyssna många år efter att de var stora, säger han.
Att få ihop en tid som passar två hårt arbetande musiker har inte varit det lättaste. När Björn Höglund har varit ledig har Dan Larsson varit ute och spelat, och tvärtom.
Under hela processen har de nuvarande medlemmarna i Noice fått ta del av idéer och lyssna på smakprov från skivan. Både Björn och Dan tror att plattan kommer att uppskattas till och med av de mest inbitna Noice- fansen.
– Det tror jag faktiskt. Nocie-army har fått höra lite smakprov och de riktiga fansen gillar nog allt som har med Noice att göra, säger Dan Larsson.
– Vi har verkligen gjort något eget av låtarna, säger Björn Höglund.
– Låtarna fungerar lika bra som hårdrockslåtar eller rocklåtar som punk, fortsätter Dan Larsson.
Vilket datum som hyllningsskivan släpps är inte bestämt än och förmodligen blir det en spelning i samband med det. Någon turné är inte inplanerad i dagsläget.
Bedårande barn av vår tid
Release date
1.5.2012
Tracks in this album
| 01 | Jag är trött på tonårsdrömmen |  |
| 02 | I natt e´hela stan vår | |
| 03 | Videoliv | |
| 04 | Jag kommer inte in | |
| 05 | Rock´n´roll å droger | |
| 06 | En kväll i tunnelbanan | |
| 07 | Bedårande barn av sin tid | |
| 08 | Du lever bara en gång | |
| 09 | 1987 | |
| 10 | Allting okey | |
| 11 | Jag vill inte va´(som alla andra) | |
| 12 | Gatustrid | |
| 13 | Till en legend | |
| 14 | Det jag känner för | |
| 15 | Kan inte leva utan pop | |
| 16 | Rosa ljus | |
| 17 | Nu bryter jag upp | |
Sångaren Johan Palm medverkar på hyllningsalbumet.
Noices nuvarande sångare, Dan Larsson, artisten Johan Palm och musikern och studioägaren Björn Höglund under inspelningen. Pressbild.
ÖSTERSUND
Den 1 maj släpps skivan "Bedårande barn av vår tid, en hyllning till Noice", som LT tidigare skrivit om, på Itunes. Flera artister ur Sveriges hårdrockselit medverkar, bland annat medlemmar från Crashdiet, Hammerfall, King Diamond, Easy Action, 220 Volt, Sky High, Hardcore Superstar, Niclas Wahlgren, Johan Palm och Peo Thyrén.
Initiativtagare är Östersundstrummisen Björn Höglund och basisten Micael Grimm, som för två år sedan började spela in hårdrocksversioner av Noices gamla låtar när arbetet med Easy Actions nya skiva drog ut på tiden. Men Micael Grimm kommer aldrig att få uppleva inspelningens efterspel. Tre dagar efter att de slutförde arbetet avled han till följd av sin diabetes. Delar av vinsten doneras därför till barndiabetsfonden.
Pressbild.
LÄNSTIDNINGEN ÖSTERSUND
