Johan Palm. Bild: Scanpix



Publicerad: 20 maj 2009, 01:15

Pop Idolpojken Johan, med punk i blicken, har på sin debutplatta fått kompromissa lite. Punken har blivit mer brittisk slamrig pop, lite Atomic Swing i anslagen. Trots att han har en ljus och ganska tunn röst växer hans uttryck på plattan. Den är omöjlig att avfärda, hans attityd sticker ut, går sin egen väg. Han lyckas förmedla både känsla och kaxighet.

Både "All the time in the world" och "Satellite" är oväntat kraftfulla ballader som funkar alldeles utmärkt i tonårsrummet. Jag misstänker att Johan Palm live blir punkigare än plattan, men hans kompromiss håller.

Åsa Carlsson