Albumsläppen som inte kan älskas av kritikerna



Blogginlägg | 2009-05-20

Det har släppts några album idag och så har det meddelats att Alice Svensson släpper eget. Vi har bl.a. Jonathan Fagerlund som släpper albumet "Welcome to my world", Johan Palm som släpper "My Antidote" och Grotesco som släpper "Tingeling". Inget av albumen har fått något jättebra mottagande och man undrar varför?



Jag tänker inte tjata om Johan Palm som killen från Idol utan tycker det börjar bli dags att bedöma honom utanför det forumet.


Liksom jag tyckte debutsingeln "Emma-Lee" var för tillrättalagd för Johan Palm kändes först hela albumet lika platt. Men det är lätt att avfärda en skiva på första lyssningen, när den tycks mala på i samma stil utan egentligen våga visa känslor, innan man inser att man måste vidga perspektivet. Ju längre man kommer i genomlyssningen desto mer växer Johan Palm fram och efter ett par varv och med tanken att man sätter honom på en scen och låter honom sjunga utan krav på att låta bra blir materialet riktigt bra.


Så måste man komma ihåg att han är 17 år och med det också ska få låta så. De långsammare spåren är riktigt lätta att tycka om, som t.ex. "All the time in the world" - jag kan verkligen se flickorna drömma sig bort till den. Samtidigt som Johan Palm verkligen växer när han får ta i lite som i "You´re killing me" eller "More to her than meets the eye".


Men man måste tyvärr tänka sig bort från studioinspelningarna för att verkligen uppskatta skivan. Jag saknar lite av Johans ironi och självdistans i låtarna som nu känns påklistrat seriösa. Jag citerar Corren: "Ambitionerna rimmar inte med paketeringen, det blir tralligt, lättlyssnat och harmlöst" - tills man föreställer sig Johan Palm live framför sin publik.


Men Johan Palms skivdebut får 2,8 i genomsnitt av kritikerna. Det verkar finnas en viss rädsla att våga skriva upp en rufsig 17-åring som vill bli legend men som i nuläget inte är mer än en kommersiell produkt. Att han själv varit med i skapandeprocessen skrivs istället som om det endast var tomma ord och en trend bland unga musiker idag. Lite löjligt.

Eva Linde

GYLLENESKOR


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0