Idoljuryn medelålders

Så värst länge höll inte nya Idoljuryn. De liknar mer och mer den gamla - gnyr om tonsäkerhet, klagar så fort något sticker ut. Det ska vara slätstruket för att passa dem, men de skyller på att det krävs för att passa publiken.

Deras musiksmak visar sig också alltmer lik gamla juryns. Den är medelålders. Äldre låtar spyr de på, och ungdomlig yra förlöjligar de. Det ska helst vara gulliga och ofarliga popballader från sådär 1970 till 1990, framförda med smäktande skönsång och en lång slutton.

Johan Palm gjorde i kvällens program (med "You don't know what love is") något helt annat: elak rock på gränsen till punk, där han lät rösten fara runt precis som det målbrott han befinner sig mitt i. Orädd inlevelse, uppriktigt uttryck, verklig innerlighet. Som om det inte var en TV-tävling för att samla publik till reklamavbrotten. Som om det var en riktig konsert.
Det tålde inte juryn.

Johan är så ung och oputsad att det faktiskt kan bli en riktig idol av honom. Juryn letar nog mest efter en ny Rick Astley eller Celine Dion - och hur kul är det? Hur förlegat?
Har de aldrig sett skymten av Tokio Hotel?

Betänk vad för musik det egentligen är de själva har gjort sig skyldiga till.

Till artikeln