Jag sitter och lyssnar och tittar på Johan Palms debutlåt/video Emma-Lee. En riktigt bra låt med en kul video som både är originell och inte. Låten är väldigt bra tycker jag. Lätt text och svängig melodi. Jag lärde mig texten på ett par dagar och på matten kom jag på mig själv med att strunta i mattetalen för att sjunga med Mp3 helhjärtat. Jag vill inte veta hur det såg ut i andras ögon...

Sen fenomenet Johan Palm. Antingen tycker man om honom eller så gör man det inte. Man kan inte säga att "Ja, han har ett par bra låtar, men han är inte min topp tio artister" Alla som inte gillar Johan kallar honom för både tjej och bög. Jag kan då inte låta bli att dra paralleller till Bill Kaulitz i Tokio Hotel. Han får samma sorts hatord efter sig, men trots dem har han och hans band nu slått internationellt. Tänk om samma sak händer med Johan, då kan det bli ett himla liv och ett faceup till alla i "hatmaffian". Tyvärr kommer de inte kunna byta åsikt då.

Sambandet mellan Johan och Bill är ju ganska uppenbart. Båda har en viss saknad av klassiska maskulina drag, slog igenom före målbrottet var över och båda hade hjälp av en musiktävling för att få hjälp med karriären. Båda slog igenom med dunder och brak med en gång. Skillnaden är att Bill sjunger/sjöng på sitt modersmål, medans Johan sjunger på det klassiska engelska. Vem som kommer längst - det får framtiden utvisa.