DN har intervjuat Johan Palm - men lika snuttifierat, ytligt och meningslöst som vilken kvällstidning som helst. Det duger inte. Kan de inte tänka sig att han har något klokt att säga?

DN är den stora draken, som ska göra på riktigt vad andra tidningar gör till häften. En intervju som de dessutom kallar Söndagsprofilen under avdelningen Livsstil borde därför vara gedigen, med ambitioner att gå på djupet och ge plats åt utvecklade tankar.
I stället är det samma blaj som alltid, med ytliga frågor som inte kan leda till annat än lika ytliga och korta svar.

Ändå är jag säker på att det finns massor av tankar som surrar runt i Johan Palms hjärna. Man märker att den aldrig vilar, varken när han uppträder eller på annat sätt rör sig i medialjuset. Mitt i popcirkusens alla spektakel blickar han omkring sig, observerar och begrundar.
Det är klart att det finns massor av intressanta tankar att vaska fram ur hans inre.

Journalister som inte upptäcker det är bundna av egna förutfattade meningar eller bara för slappa och slarviga. En intervju får liv genom följdfrågor, genom att fortsätta gräva. Det kräver att journalisten lyssnar på svaren, inte bara skuttar vidare till nästa fråga i anteckningsblocket.
DN, om någon tidning, borde begripa och förmå det.



Jag har skrivit en del om Johan Palm på den här bloggen. Han har vissa kvaliteter och särpräglade egenskaper som gör att jag tror han har mer att ge som artist de kommande åren än ens hans fans föreställer sig.
Det vore en fröjd att intervjua honom och försöka nå fram till hans konstnärsskaps kärna - och få en glimt av vad han själv egentligen tänker om cirkusen omkring honom.

Jag har tänkt att det vore intressant att komplettera min blogg med intervjuer, för att se hur det kan fungera i bloggsammanhang - någon annans åsikter i stället för bara mitt evinnerliga tyckande.

Så Johan, om du har lust att vara försökskanin - hör av dig. Lite tankeläsning. Men det finns risk att jag skryter om Bowiekonserter jag varit på - och en jag missade för att jag fegade ur.