Joy Division - Insight

Nu när jag är hemma i Mjölby, där jag tillbringat nästan hela mitt liv innan det berikades med kändisskap, känner jag att jag får ett helt annat perspektiv på allting.

Det som verkligen slår mig är att min kommunikation med mina fans verkligen har varit bristfällig på sistone. Ni betyder verkligen jättemycket för mig, men jag känner inte att jag riktigt visar det. Jag bloggar till exempel alldeles för sällan. 

Sen har jag egentligen alltid varit dålig på att svara på fanbrev. Huvudskälen till det är som följer.

1. Mitt system för att sortera breven är skitdåligt. Högarna blandas med varandra, jag har ingen koll på vilken hög som är vilken och vet således inte riktigt vad jag svarat på och inte.

2. Jag är lat och det i kombination med det jag nämner i punkt 1 leder till att jag alltid skjuter upp besvarandet till lite senare.

3. Jag är disträ och kommer aldrig ihåg att göra det lite senare.

4. Jag är en ond människa.

Det jag tänker försöka göra nu är att blogga lite mer, vilket jag antydde även i förra inlägget, och även i övrigt ha bättre kontakt med fansen.

Om jag verkligen kommer igång ordentligt med ett mer aktivt bloggande så borde nog det leda till att det också blir lättare för mig att skriva låttexter, det hoppas jag i alla fall, istället för tvärtom. Tidigare har jag nämligen (utan att egentligen tänka så mycket) tänkt på inspiration lite som en åtgångsvara som långsamt förnyas, att om jag slösar för mycket av den på bloggskrivande så skulle jag inte ha lika mycket kvar till musikskapande. Riktigt kortsynt av mig.

Nu är det förstås mycket snack och inte så mycket verkstad. Så nu tänker jag (enbart för att bevisa hur vilken uppskattande, pur och god människa jag ändå är...) blogga lite jättefina presenter som jag har fått!

Jag börjar med att försöka upprätta något som länge plågat mig. Jag fick en cool, välgjord lergubbe föreställande mig själv av en riktigt konstnärlig tjej så tidigt som i julas tillsammans med en snygg teckning och ett brev i världens vackraste handstil. Henne tänkte jag ge ett riktigt utförligt och bra svar. Självklart sköt jag istället upp den saken till förbannelse och till slut visste jag inte längre ens var brevet med kontaktuppgifterna var. Så om du som skickade brevet nu läser detta:

Tack så jättemycket för julklappen!


är en bild också. Fötterna, lite av håret, en arm och huvudet lossnade tyvärr då jag råkade sätta mig på gubben. Jag försökte laga den så gott jag kunde.

Jag fick också hyfsat nyligen ett par assexiga shorts, med namnet på världens bästa (nåväl) band på rumpan. Tack för dem!

Idag såg jag att jag hade fått den här hur-snygga-som-helst tavlan hemskickad av Cornelia Sewelén. Tack!

Jag fick också för ett tag sen den här teckningen av Amanda A. Bilden är nästan snyggare än vad jag är i verkligheten!

Jag vet att det finns flera andra presenter, både här i Mjölby och uppe i Stockholm, som definitivt är värda en plats på bloggen. Jag bloggar dem så fort de dyker upp.

Jag avslutar med ett stort tack till ALLA mina fans! Jag älskar er!