Sjövillans festivaltält, Rättvik 18/7
Publik: ca 400

Johan Palm från TV4:s Idol-program underhöll i Sjövillans festivaltält på lördagen. Inövat förvirrat, tycker tidningens recensent på plats.

Om någon blir förvånad över följande mening så ska jag ge den personen en glass, men jag måste skriva det ändå: Publiken består till största delen av trettonåriga tjejer. Det är de som ringde in och röstade i Idol, de som har gjort skyltar där det står "WE LOVE U JOHAN" och de som kommer att komma hem till sina föräldrar efter spelningen och hysterisk informera dem om att "han tittade på mig!". The army of Sony Ericsson-kameror. Cubus-eliten.

Vad man än vill kalla dem så utgör de nästan hela publiken. Den är inte så jättestor, men det märks inte, för deras skrik får Sjövillans festivaltält att kännas som Globen.

Och vad gör då Johan för alla de här tjejerna? Jo, han gör sitt jobb. Han har med sig fem kompisar (varav en är hans bror) som är hans band, han sjunger med en inte helt perfekt röst och rör sig med sina karaktäristiskt ryckiga moves.

Trots att han inte ens varit känd i ett år, är lika gammal som jag och inte ens får dricka på efterfesten så känns han ändå som en ganska rutinerad artist. Han vet hur han ska sjunga och hur han ska vara, och han vet vad tjejerna längst fram förväntar sig av honom.

Men samtidigt som han vet precis hur han ska göra, så fortsätter han på sitt varumärke som en lite bortkommen sextonåring. Han är inövat förvirrad, låtsas som att han inte har någon koll alls på vilka låtar han ska spela, och när han ska presentera sitt band så försöker få det att verka som om det är den första bandpresentation han någonsin gjort.

Hela hans överdrivna och inövade jargong som bortkommen liten pojke gör att idolprodukt-stämpeln bara blir tydligare. Jag har så svårt att tro att Johan någonsin kommer att få en chans att vara sig själv och få göra det han själv vill. Och det är lite sorgligt, för han har ju allt som krävs.

Han är snygg, han har fans och han är ju duktig. Och spelningen är verkligen inte dålig. Det är bara det att det känns som att han inte är något annat än just en produkt.

Fridah Jönsson