Gästinlägg - IRONIA

Johan Palm skulle aldrig kunna bli en Idol-Johan
 
När Annki bad mig skriva om Johan Palm så tänkte jag faktiskt "men herregud har jag inte tjatat tillräckligt om vad jag tycker om honom". I månader har jag med jämna mellanrum skrivit på min blogg om honom och Annki har länkat. När jag väl tänkte efter så kom jag på att det kanske är så att det alltid finns nåt att skriva om detta fenomen till kille. Så här kommer min högst personliga åsikt om Johan Palm grundat i den totala upplevelsen av artisten Johan Palm.
 
Det vackra ligger inte alltid i det som är perfekt. Det vackra kan ibland ligga i det spruckna och oväntade. Det finns en motsägelsefullhet hos Johan som tilltalar mig. Å ena sidan är han en helt vanlig tonårskille men å andra sidan så blir han nåt annat på en scen. Jag kan ibland känna en fascination över hans tolkningar till exempel i den akustiska versionen av Antidote. Vid dessa tillfällen får jag påminna mig själv om att han är så ung. Det är oerhört fascinerande att detta kan komma från en kille på 17 år.
 
Jag är en riktig idolnörd och jag fascinerades av Johan Palm redan från början. Han hade ett eget uttryck som idolkostymen egentligen var för trång för. Han hade en kreativitet som lyste igenom i allt han gjorde för att i nästa sekund vara en stakande tonåring i intervjuerna. Han gjorde allt till sitt eget och struntade egentligen totalt i temat för kvällen. Vi fick se Johan Palm och inget annat.
 
Vi var många som väntade på hans skiva. Alla som läst det jag skrivit förut vet att jag blev lite besviken då jag upplevde den som tillrättalagd och utan Johan Palms karaktär som jag lärt känna den. Dock kan jag idag efter en del lyssnande hitta Johans karaktär i låtarna , i vissa mer i andra mindre. Jag tycker verkligen om hans röst nu efter målbrottet. Min övertygelse är att Johan framför allt är en liveartist. Jag har haft förmånen att ha sett honom live i Skellefteå samt i otaliga youtube-klipp. Det blir nånting helt annat när Johan Palm får lyfta låtarna från skivan till en scen. Då får vi Johan Palm. Vi får inte skönsång eller inövade danser. Vi får det spruckna och oväntade. Det vackra.
 
Johan är en bra förebild. Något som han förvaltar genom att ta vara på sina fans och alltid ha ett leende redo. Han verkar vara genomsnäll vilket genomsyrar även hans försök till attityd. Han är också en förebild genom sin stil och hans sätt att gå sin egen väg. Jag upplever i intervjuer mm att Johan är en väldigt sympatisk person med ett sinne för humor. Humor som inte alla förstår, men dock humor. En Johan Palm-humor.
 
Jag tillhör ju skaran av Johans äldre fan. Vi är några stycken, fler än vad man kan tro. Jag tror också att genom hans deltagande i allsånger och dylikt så kommer en bredare publik att få upp ögonen för honom. För vem kan egentligen inte tycka om Johan när han sjunger Taube tillsammans med tanter i publiken.
 
Jag har skrivit det förut. Jag förväntar mig stordåd från Johan Palm. Han är bara i början och får han växa och blomma ut i all sin Johan Palm-prakt så kommer vi att få se nåt unikt. Han har utvecklats mycket under den sommar som gått. Han har blivit säkrare och har fått mer rutin.
 
Och ibland spricker rösten, ibland finns det en outgrundlig intensitet i hans blick, ibland genomsyras sången av känslosamhet, ibland brister han ut i kraxighet,
ibland ändrar han en betoning
 
Oväntat
Spännande
Trovärdigt
 
Det är vackert!

IRONIA

Kommentarer
Postat av: Iza-Diza

Så otroligt vackert skrivet om Johan Palm, Ironia. Och jag instämmer helt och hållet.

2009-08-03 @ 22:58:19
Postat av: M o l l y m u s

Godnatt :)

2009-08-04 @ 01:05:57
URL: http://mollymus.blogg.se/
Postat av: Neta

Instämmer helt och fullt, men hade aldrig själv kunnat formulera det så väl. Du lyckades verkligen fånga något av kärnan här, enl. mig!

2009-08-04 @ 23:14:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0