fredag, april 10, 2009
Skrivet av Fredrik  "Livets vardagliga trivialiteter"

Johan Palm

Ja nu måste jag ta och inleda ett inlägg med denne unge karl som orsakade mest uppståndelse i senaste omgången av Idol, där han liksom för Sveriges samlade fjortiskår också var min favorit (tillsammans med Robin Bengtsson), han är ju aktuell igen nu med låten Emmy-Lee, och jag måste säga att jag tycker att den är riktigt bra! Den har satt sig på hjärnan bara efter ett par radiospelningar och spotifylyssningar, så jag tror minsann att han har en ickevinnar-karriär à la Darin, Måns Zelmerlöw, Danny eller åtminstone Ola att vänta sig.

Hur som helst, så har jag ibland i efterhand på youtube tittat på hans version av You Can't Hurry Love, eftersom jag tycker den är så svängig och inte har hittat någon annan version som jag tycker svänger mer. Det som slår mig förutom alla "ååh, jag äääälskar dig! <3<3<3"-kommentarer (kul för honom!), så talar också den anonyma svenska, arga avundsjukan lika ofta också med typ "det där är ju en tjej!", "fyfaaaan vad detta suger!!" och "hata Johan Palm!!!"

Det jag vill komma till är att jag dels tycker att det är fult att folk via kanaler där man inte behöver stå för vad man säger, uttrycker så grova och elaka ord mot honom (men det är ju inte unikt för honom, internetmobbing är ju inte precis nytt), och också att det bara tycks finnas två typer av relationer till Johan. Antingen älskar man honom såpass att man börjar hyperventilera när han är i närheten, eller så hatar man honom så innerligt att hatet måste komma ur kroppen genom såna där avyttringar. Det är märkligt och fascinerande. Han är mer som ett fenomen än en person.
Det var dagens spaning